Ett brustet hjärta, men även en gnista hoppJag fick en gång lära mig att ett brustet hjärta inte betyder någonting om det inte finns någonting kvar att krasa. Ett brustet hjärta kan bara krasa om det är helt, tills dess är det bara en blodig trasa i en livlös kropp. En blodig trasa som suger åt sig allt det hopp som föds ur de poänglösa drömmar som kontinuerligt strömmar in och ut, utan mål och mening. Det är som att varje liten dröm blir ytterligare en förorening i en annars så renad själ. Man blir tillslut en träl för sitt eget mående – en träl för den pågående process som långsamt bryter en ned tills dess att nästan ingenting finns kvar – tills allt man har är liten droppe hopp i ett annars så massivt hav. Och visst blir det lätt så att man då låter sig själv sjunka – lite som om själen fått punka – men då krävs det att man verkligen försöker simma fram tills dess att man finner en liten strimma hopp. För när det väl är nått kan man låta det gro så pass att man tillslut börjar tro på att saker och ting faktiskt kommer lösa sig.
|
Nästa text
Föregående RobinG
Senast publicerade
Melodier av Motstånd Begravningen Höst Jag är Årets juldikt! Barndomens tragedier Blixnedslag Regnet Se alla |