De tre svarta uniformerna på gården såg så vilsna och förvirrade ut. Alla tre läste på
porttavlan och jag förstod att dom letade efter någon. Jag tänkte direkt på kvinnan ovanpå vars hustrumisshandlare till man släppts från fängelset för ett tag sedan och hoppades verkligen att det inte var han som smög runt här i jakt på henne.
Jag står där med gräsklipparen framför mig, redo att ta tag i gräset på min uteplats innan det blev kväll. Det är den 23 augusti och fortfarande sommar. En sommar som på en sekund skulle övergå till isande kall vinter. Jag står där och tänker på kvinnan vars man roat sig med att puckla henne gul och blå när den ena uniformen kommer gående mot mig. Jag trodde så klart han ville fråga mig något, om jag sett någon, om jag sett den våldsamme mannen, och att det var honom de letade efter.

Ett vänligt ansikte möter min blick innan han ställer frågan som får marken att rämna, som får skallen att explodera, som får kroppen att stelna i en våldsam kramp; heter du XXXX?
Det är då jag förstår och ändå inte förstår att det värsta har hänt. Jag stirrar vilt på det vänliga ansiktet och frågar vad som hänt fast jag vet men ändå inte vet att det värsta har hänt.
Han svarar inte på frågan, säger bara stilla; kom så går vi in. Jag frågar igen; har det hänt något?Har det hänt H något? Nu står alla tre uniformerna hos mig. En av dom tar i min arm för att leda mig in i bostaden men jag ger mig inte. Jag måste få veta det jag redan vet men ändå inte vet. Och där utanför min dörr får jag veta att det värsta har hänt.
Tre uniformer i mitt kök. Vänliga. Oroliga. Säger att de inte lämnar mig ensam, att jag måste ha någon hos mig och tills denna någon kommit viker de inte från min sida. Mitt kök är fullt av uniformerade poliser. En kvinna och två män känns som om de vore tio stycken. De stannar där och fyller ut mitt kök tills den yngste kommer hem. När de lämnar min bostad vänder den ena polisen om. Han går fram till mig där jag står stel på golvet, han lägger armarna runt mig och håller mig i sin famn en lång stund. Det värsta har hänt och jag förstår ingenting.