Redan medlem?
Logga in
en text direkt ur märkligheten..
i det stadiga ostadiga
De orytmiska tonerna slår an något dunkande pulserande i mig. De utdragna anslagen på en vad jag förmodar en elgitarr värker genom lederna. Jag vill smaka närminnet av din hud. Tillåta mig igen. Aldrig låta det infama segra. Så säger hon mig; håll dig med det goda du äger inom dig. Lita till de färger som smyckar vägen. Och snälla söta; ängslas så ofta du vill, men låt den inte hejda dig. Ängslan. Du. I mina rum ser jag dig.
Prosa
av
kerstin skriver
Läst 196 gånger och applåderad av 11 personer Publicerad 2021-01-20 02:41
|
Nästa text
Föregående kerstin skriver |