en flyktig känsla är svår att fånga och

stanna vid för att njuta av i resten av livet

bara som en ljus glimma i mitt mörker 

kan jag känna glädjen . i min verklighet 

glädjen för mej är som en fallande stjärna 

igenom mitt liv snabbt och intesift innan 

det slocknar inbädat i eländet och sorg 

för jag har inte förmågan eller styrkan 

eller förståelsen . att gå mot ett bättre liv 

på något sätt är jag skälvdestruktiv även 

fasst jag inte vill leva så blir adrig något 

bättre för mej jag har inte styrkan till det .

men i bland glimar det till fullt av glädje

en  flyktig känska som jag fångar i språnget 

i mitt liv som jag lever nuet nu och inte i det 

'förgångna som för erfarenheten har varit dyr .