"Om du inte vet något om ett ämne, men vill skriva, skriv ändå."
Ungefär så skrev någon, det tyckte jag lät bra, för då måste man ju lära sig något samtidigt som man skriver.
Så nu ska jag se vad jag vet, och vad jag inte vet om galor.
Det jag inte vet är övervägande.
Jag söker på nätet och förstår att en gala är ett stort festligt arrangemang av något slag.
Jag har aldrig varit på något sådant i hela mitt liv.
Har väl kikat på någon välgörenhetsgala på TV. Då har jag nog mest tittat på alla vackra människor i vackra kläder. Ja, de flesta människor är vackra, var och en på sitt sätt. Ifall man tittar med varma ögon på dem.
Men det är ju inte så ofta vi vanliga har på oss så där eleganta kläder som människorna har på sig på de där galorna. Det skulle verkligen vara roligt att få vara så där tjusig en gång. Jag skulle välja en kornblå klänning i ett blankt tyg. Den skulle vara avskuren i midjan och ha lång kjol. Jag får utöka mina promenader, för jag vill förstås ha en midja som framhävs av den där drömklänningen. Klänningen ska ha en liten ärm och får inte vara så urringad så man nästan ser naken ut. Jag är dock 71. Hade inte velat bära en sådan klänning ens ifall jag var 21, det är jag säker på. Sen ska jag ha en glittrig sjal om ryggen. Ett litet , nej den här gången ska det vara ett stort smycke om halsen, och ett armband som passar till. Skor måste jag ju ha. Det blir ett problem, för skor med klack vore ju drömmen förstås, men sådana kan jag inte gå med.
Nåja, de kommer ju ändå inte att synas under kjolen, skor måste vara bekväma. Kanske skulle de gå att få ett par skor i samma tyg och i samma färg som klänningen?
Det här skulle bli ett kåseri om en gala, och än har jag bara kommit till vad jag ska ha på mig.
Håret då? Det skall vara uppsatt i en konstfull frisyr, såklart. Jag får låta det växa till sig ytterligare någon centimeter, det lär det bli tid till.
Nu är frågan när skall jag bli bjuden att närvara vid en sådan grej?
Svaret är troligen det tråkiga ordet; aldrig.
Jag får väl klä mig fin och delta på låtsas framför teven. När inte verkligheten räcker till får man ta hjälp av fantasi och TV-program. Jag googlar och hittar ett äpple som heter just gala. Det kan jag ju ha som tilltugg på egen galafest...
Men vem vet. Förr eller senare kommer jag kanske att få en doktor, eller ett bröllop, eller något annat i familjen som kräver en vacker kornblå klänning. Det är säkrast att börja leta. Man vill ju vara förberedd när tillfället kommer.