Poeter.se logo icon
Redan medlem?   Logga in




 

livsviktigt

Jag är livets träd!
viskar plommonträdet
när jag kastar ännu en skopa snö under det
någonstans måste man kasta
jag har inte gott om plats
trädet är tyngt av vitt och egentligen skulle jag pulsa
pulsa och skaka bort det flera decimetertjocka lagren
som vilar så vackert på grenarna
men jag låter bli
fortsätter att skotta
med skyffel, med släde, med vilja
tungt, ja tungt
ska vinterns gåva lägga sig på min uppfart
och de ofallna flingorna i östvind
brinner i stumt jubel
fastnar på min huva
träffar min synrand
tänk att jag vågar leva nu
i den snörika insjunkna vintern




Fri vers av Anya VIP
Läst 114 gånger och applåderad av 22 personer
Publicerad 2021-01-20 13:42



Bookmark and Share


  Lars Hedlin VIP
Vardagen som visar liv och känsla starkt!
2021-01-28

  Magdalena Eriksson VIP
Tack för den här. fint diktat och just lätt!!!! känns det som snöflingad blir en av texten.
och de ofallna flingorna i östvind
brinner i stumt jubel
fastnar på min huva
träffar min synrand
tänk att jag vågar leva nu
i den snörika insjunkna vintern



2021-01-26

  Jenny Leine VIP
Härligt hur vardagen knyts ihop med det större sammanhanget och de existentiella frågorna vi människor brottas med, i minst lika stor utsträckning som snöskottningen. Det krävs mod att leva.
2021-01-25

  Eva Helene VIP
En vacker dikt full av kraft och mod att övervintra.
2021-01-23

  Respons VIP
Är det snön som skapar denna förundran inför livet. Det känns som att ni lever i sorts livgivande symbios du, trädet och all snö som behöver skyfflas undan. Fascinerande dikt!
2021-01-21

  Gunnel Eriksson VIP
Varm, härlig dikt om snöskottning.
Ja, var ska man lägga all snö, var får
den plats utan att inkräkta på grannens
revir? Tänker på dig och din dikt idag när det förmodligen snöar hos dig. Här regnar det och gör gårdagens snö så tung.

2021-01-21

  AiA Maria den fria VIP


Underbar
Livskraft!

Tack!
2021-01-20

  Marita Ohlquist VIP
I bilderna av naturens vinterskrud läser jag in både hårt arbete med snöskottning och livsglädje!
2021-01-20

  Lena Staaf VIP
En varm och glad dikt mitt i vintern där snön får symbolisera så mycket: Vacker vithet, tungt slit, problemlösning, försiktig livsglädje. Tycker om! Både vintern och din dikt.
2021-01-20

  Kungskobran VIP
Härlig poesi som flyter fram som en rännil av smältande snö
2021-01-20

  Eva Langrath VIP
Fin text som jag känner igen mig i från tiden i hus snöiga vintrar. Vart ska man kasta. Vinterns gåva kan i det vackra tvinga oss att ta i av all vår vilja.
2021-01-20

  Nanna X VIP
För mig som inte skottat snö på länge här i sydligaste Sverige var det uppfriskande att läsa. Känner riktigt hur snön doftar.
2021-01-20

  ULJO VIP
Vintern är besvärlig där den går fram. Önskar jag hade lite av din snö.
2021-01-20

  Blomma-Stjärna VIP
friska tag med skyffel och ett inre jubel - kraft och vilja och vacker snö
- läser dikten igen efter att ha läst den sakta en gång - en ljuvlig dikt
2021-01-20

  Eva Solstrale VIP
Intressant, skotta snö in under körsbärsträden, uttrycket, jag har inte gott om plats, är specifikt och skapar reflektion, på, vart göra av snön, sedan passagen mot delen där du en sekund romantiserar kring snö, flingor, sedna åter konsekvenstänket om du vågar och hur... Detta gör att jag läser igen och tar detta med mig! Tack! Den som inte löser snöröjningen kanske kan se något i denna...
2021-01-20
  > Nästa text
< Föregående

Anya
Anya VIP