Poeter.se logo icon
Redan medlem?   Logga in




 


VARNING ... denna text är en våldsam historia utan lyckligt slut ...


... hur hamnade vi här ...

 

ska du slå nu

 

...

 

ska du gå nu 

 

...

 

ska du skylla på mig nu

 

...

 

slaget slogs utan innan... det fanns inte något innan... solsken, grön äng, fin dag, varmt ute och en mjuk filt... trevligt samtal med mjuka ämnen om solbadade kroppens former... slaget slog utan innan... från en så underbar stund kunde detta ske från ingenstans... slaget slogs utan innan... slagna slaget före efter... det fanns ingen "tjat kärring" före... det fanns ingen "otrohet"... det fanns inget "missförstånd"... det fanns inget "gräl"... det fanns inga "hårda ord" före eller efter... det fanns ingen "hora"... slaget bara slog utan innan... utan förvarning utan en påkallad situation... det var inte en mygga på mitt nu blåtriade öga... det fanns ingen geting som stuckit till hans knytnäve så den for upp in i mitt öga... det fanns ingen "trigger" till slaget... det fanns bara ett slag som slogs utan innan... ett slag som golvade hela tillvarons existerande förståelse för när ska man vänta sig ett "fucking slag"... ett slag slogs utan innan...

på den filten en gammal men då ny "volvofilt" lades jag ned... jag stoppades in i den där... när blodet började spruta efter slag på slag... låg jag insvept i filten, "volvofilten"... så du slapp få blod över dig... sedan fick jag sätta mig i bilen... han körde mig till akuten... inte en fläck på hans kläder inte en skråma på hans händer... han hade tagit på motorcykelhandskarna... sedan lämnade han volvofilten på kemtvätt innan han lämnade in mig på akuten... han satt med på akuten hela tiden tyst... utan ord helt utan ord ända sedan han börjat slå... inte ett enda ord bara tystnaden och andningen... akutvården måste meddela polisen och polisen förhöra mig om omständigheterna... ett överfall var det av en okänd man menade du... de trodde dig vart enda ord... fast jag ljög med dig trodde dem de få lögner jag sa...

polisen lyssnade med stora öron och häpna ögon på dig... du pekade ut en man till och med... du bevakade mig varje steg jag tog... varje andetag jag tog bevakade du... semester och sedan kom coronapandemin... du fick arbeta hemifrån nu... jag blev sjukskriven... jag blev sjukare av det för jag aldrig kunde komma undan din bevakning... finner man sig någonsin i det att vara bevakad övervakad förfölja i varje rörelse av en tyst mörk människa... en människa utan ord med hårda nävar som sten... slaget susade genom mig in och ut igenom mig förbi mig duckade i drömmen utstötte stönande vrålande smärta... med slagen slog han in sitt bokmärke sin märkning in i mitt mig.. så att jag blev hans ägodel hans att göra vad han ville med... det var ingen upptrappning det fanns inget före som varnade... det fanns inget första slag det fanns bara detta överrumplande totala söndrande...

på en sekund föll allt samman... på en enda sekund slog slagen över min oförberedda kropps skönhet... jaget slogs till oigenkänlighet... jag slogs bort ifrån mig själv och in i våldet på hans tysta skrik... du är min fattar du det bara min... kan inte jag ha dig ska ingen annan ha dig... dessa urskiljda tankar kunde brisera ur luften så tysta subtila... som en annorlunda andhämtning kunde säga utan ord... SITT NED!!!!... allting som jaget vek ihop och lade undan bortom räckhåll för mig själv att nå hur jag än försökte... 

han ville se dokumentären med mig om kvinnors utsatthet... jag skulle se dem för att erkänna honom ha rätt i sina åsikter om kvinnor... programledaren som intervjuade ställde frågor som var onyanserade och en proffessors uttalande svängdes felaktigt... gestalten blev att kvinnostoden ja hela hennes härlighet, var ett för mannen dukat bord... ett för honom dukat bord att äta och skita ut... skriket nådde inte ytterdörren den kvällen... redan innan sövde han ned mig med en imovane... insomningstabletten dövade och gjorde mig än mer oförmögen att freda mig... han gav mig två för att få slå tills han fått ut det han ville... han slog för att han njöt av det...

män som han finns inte... de syns inte därför finns de inte... de är välklädda och skyddar sina armar och händer när de slår för att själva inte få märken... den morgonen hade han gjort mig frukost på sängen... han var glad och framåt men fortfarande tyst som muren... det gick inte att prata hur jag än försökte... jag hade till och med kameraövervakning på toaletten... han höll sig vaken när jag sov... han ville inte ens att jag skulle få röra mig själv... om jag kammade mig avbröt han allt för händerna och rusade fram och kammade mig... han ville vara ensam om att få röra mig...

en "normal" man... alla tyckte att han var en så "normal" man... han pratade om allt med alla... men om jag sade något då blev det förhör hemma sedan... slagen slog... tystnaden hård... tejpade ögonbryn sprucken läpp sydda fötter och armar... men än hade han inte rört mitt heligaste... så jag förstod det var något nu när tidens dimma emellanåt lättade.... men jag kunde inte vända mig till någon för alla trodde vi var förföljda av en galning utifrån... ingen ville se eller såg galningen jag levde med... alla på något sätt vände sig ifrån och blundade... ja en enda som sett och förstått hade varit tillräckligt... tillräckligt för att befria mig och honom... men ingen tycktes vilja se...

om jag inte följde med på middag då var det fel, som ledde till slag... om jag följde med ledde detta också till slag som han slog... allt var lika med slag han slog... om jag kom när han ropade kallade han mig undergiven... om jag inte kom på direkten när han ropade då var jag en rebellisk dryg egensinnig dominant kärring som körde med honom... han matade slag mot mig efter att han bundit mig och lagt ett lakan om mig och två täcken och överkastet över... andetagen glömmer jag aldrig... hur han andades när han slog och slog och slog... han slog tills jag förlorade uppfattningen om tid och rum i den flotta villan... om det var att slå eller det att se mig slagen som tände honom är svårt att förstå sig på...

slagen slog mig bort ifrån mig själv... slagen slog alla andra bort ifrån mig... slagen slog så tätt och så ofta till sist att jag drabbades av akut blodförgiftning... det var för sent då... jag dog...

när de hittade mig i en plastsäck kunde ingen tro det varit min man... fortfarande vägrade de lyssna på mig... alla sökte ett falskt signalement och med det någon som inte fanns... att jag inte längre fanns ville ingen ge honom skulden för... de skrev av mitt ärende och min kropp blev lämnad i en anonym grav... ingen tyckte ju om mig längre av de mina... allt var hans dåd och de mina tröstade honom men hjälpte inte mig att få upprättelse... de övergav mig...

jag såg hur livet återgick till det innan när han hittat en ny... nu var hon i hans våld tills en dag inte heller hon fanns vid hans sida... året var 2031 när de hittade tre kroppar nedgrävda på hans hustomt... nu var vi fem kvinnor som enligt honom en okänd gärningsman mött... en dag när grannens vattenledning skulle repareras in till dennes fastighet hittade de kvinnorna... självklart hade han min bödel placerat bevis hos grannen genom åren... han hade lånat blåställ, kepsar, stövlar, sågar, yxor, fått plastsäckar och lånat hans fru... vilket betydde att han misstänkliggjort sin granne inför hans fru... grannen dömdes för morden på de tre okända kvinnorna...

året var 2044 när sanningen uppdagades... då var det redan försent... grannen hade dött i fängelset men skrivit dagbok... denna dagbok kom i rätta händer på en kompetent  individ... så sakta nystades allt upp... nu hade min man som slog ihjäl mig slagit ihjäl femton kvinnor till... det betydde att tjugo kvinnor mist livet... för att alla ville bli förförda av hans, seriemördarens duperande manipulation... dock var detta inga mord på riktigt enligt mördaren själv... detta är inte mord som begåtts med knytnävar... en mördare har alltid sina bortförklaringar och förnekelsemekanismen... morden är begångna med uppsåtet blunda... vi alla femton blev inte mörda av en man... vi blev mördade av alla som var beredda att blunda åt den här mannen...

om en man kan i över tjugofem år mörda med tysta slag utan att själv få en skråma... om en man bär lånad skyddsdräkt av sin granne... och alla är villiga att döma grannen för att då se en mördare men inte se en mördare i den verklige mördaren... vad är det då alla har gjort sig skyldiga till?... är att blunda eller vända bort ansiktet ett brott?... är att förneka sanningen om ett mord ett brott!... är att se mellan fingrarna för en mördares skull ett brott?... vad är det för ett brott som har begåtts där mördaren går fri och en oskyldig döms?... för att den riktiga mördaren placerat bevisen där... vem är en mördare och varför?... hur kunde ett helt samhälle inte fråga sig om det kunde varit han från början... alla signaler jag försökte sända ut... som ingen var villig att se...

du frågar mig om jag gjorde motstånd?... ja visst och det gjorde de tjugofyra kvinnorna efter mig med... de kämpade för sina liv... men när de kämpade för att hitta vägar till friheten slog han dem sönder så till den grad att de inte kunde tänka... dock ingen av alla omkring "slogs" ju av att de kunde tänka själva och se vad som skedde mitt framför deras ögon  för att sedan larma polisen... de befann sig i den direkta närheten till kvinnan hela tiden... den kvinna som just då var hans och som sedan bara försvann... och trots att de fann tre kroppar vid hans hus kunde han peka ut sin granne... allt detta mitt framför ögonen på alla... och med hjälp av polisen, teknisk bevisning och domstol få grannen dömd... ändå frågar sig ingen varför de vände mig ryggen åt kvinnorna... många sa att jag till och med kan ha förtjänat det för att de tyckte att jag var "knepig"...

så är slutsatsen att för att en kvinna är knepig kan vissa anse att hon förtjänar döden... ja detta uttalande spreds sedan bland de mina omkring tiden då de vände sig ifrån mig... dvs att de ansåg mig knepig... för att de sedan skulle rättfärdiga att de sett ned på mig belastade de mig med ovanstående... för att hon var knepig förstår vi att hon förtjänade döden... vad undrande de skulle bli alla de som nu fortfarande fanns vid liv... då de fick veta de släppt in och skyddat en mördare... men inte ens detta bet på dem... de framhärdade i idén att det ändå måste varit något fel på mig, för att jag var ju ihop med en "sådan" som slog och njöt av det...

vad är felet på henne skulle de sedan säga... men varför skulle tjugofyra kvinnor till vara lika "knepiga" som mig... detta blev deras försvar "de måste varit prostituerade"... allas frånvändande beteende och tillika tankeflykter om vilket ansvar de som nära vänner till mördaren faktiskt hade... dessutom hade flera av de mördade kvinnorna gott rykte om sig och var chefer eller högt utbildade... de fanns ingen som kunde säga att flickorna hade väl fostrats fel i hemmet... vem hade fostrat mördaren fel det talades det inte om som ur en ansvarsfråga...

att mördaren hade haft en komplex bakgrund kunde inte styrkas... men ändå ville någon expert tolka in det för ett vidare perspektiv kring hur blir man en seriemördare... dock han gjorde det för att han njöt av det...

ingen gör en utredning av din barndom för att du njuter av "normal"- sex och får orgasm av detta... det får inte ske att förklaringar tendera att bli så pretentiösa att det fallerar åt bortförklaringar...

det är ju inte kvinnans fel att en seriemördar med avoga opassande sexuella fantasier går fullt ut... men om en sådan lever mitt ibland oss och håller en kvinna synligt gisslan då är det dem omkring som vägrar se, eller inte vill se... beviset finns för detta uttalande hade redan myntats domen för den kvinnan var först "knepig" sedan "hora" därefter "prostituerad"... och när detta inte kunde styrkas uttalade dem i kvinnornas närhet "hon måste ha tyckt om våldsamma lekar"... sedan urskuldade detta tillika att han inte menat att ha ihjäl dem... det var en sadomasokistisk sexlek bara som urartat... ??? ...

det är ingen kvinnas önskan att bli inlåst... det är inte tjugofem kvinnors eget fel att alla omkring dem vände sig ifrån dem för att sedan stå på deras mördares sida... så vad är det som får kvinnor att bli stämplade som drivande till sin egen misshandel, eller till sin egen död... varför har så många så svårt att närma sig det i sig själva som avvisade sanningen?...

varför antar så många lögnen som en absolut sanning? ... tillika varför ska denna text bli till?... om det inte var just för att dessa människor... som är kapabla att manipulera och dupera dig och mig lever kanske mitt bland oss... där vi behöver nås utifrån ett förebyggande sådan brott att blunda kan ses som... det är inget uppsåt i att plötsligt vara en del av något man lika plötsligt är emot... men det är uppsåt att fortsätta skydda en brottsling genom att stanna kvar i den positionen man själv är helt emot... för att då vet man att det är fel att fortsätta att hålla med och föda lögnen...

så vad är det då som får folk att stanna kvar i en lögn och göra om den till sanningen... då det kunnat vara lika enkelt att hålla sig till sanningen... jo det är så hemskt att behöva säg detta för ingen kommer tro eller vilja erkänna det är så... det är för att en kvinna är inte endast sedd som underlägsen mannen hon är också sedd som underlägsen i sin hierarki bland kvinnor... tillika kvinnor förtrycker kvinnor inför sina män... och då måste vi fråga oss varför gör kvinnor högt upp i den kvinnliga hierarkin så?... är detta kulturellt eller  evelutionärt?... och bär de kvinnorna ett ansvar för att de sätter tonen och antar lögnen som en sanning?... är det omedvetet dvs bortom kontroll eller är det instinkten med viss uns av att det går att gripa efter en valmöjlighet?... för vad är det som gör att kvinnor kan mobba en nyss våldtagen medsyster?... tillika blunda kollektivt för sanningen om en mördare och anta lögnen om honom som han föder som en sanning?...  

vart har vi då mannens ansvar... inte då mördarens eller seriemördarens ansvar... det andra är alla de andra männen intill mördaren... vilka är dem i hierarkin... och varför antar dessa män lögnen som en vedertagen sanning... varför är de också benägna att tro att allt är den "knepiga" kvinnans fel... kanske för att det försvarar deras egna tankar... och beror på att när de inte fostrades till mottagare av ett nej stopp det räcker nu backa jag vill inte då fick det nu denna konsekvenser... män ska i tidig ålder lära sig att lyssna till när  kvinnor uttrycker de inte vill... när de vill freda sig och ryter ifrån då har mannen redan gått för långt... att lyssna ska inte endast läras ut till flickor... 

det är sällan kvinnor mördar kvinnor, dock, det sker... dock kan män fråga sig hur eller om de lyssnar på ett nej och tar emot innebörden av det... kvinnor säger nej för det är nej, inte för att det ska uppfattas som något annat än ett nej... för det är väl inte så att när män säger nej skulle detta då inte betyda något?... män vill bli hörda liksom kvinnor vill bli hörda...

kvinnan ställs inför frågandet kan eller kunde jag förebygga situationen... vad lära nu att ta med in i framtiden... så att 2031 blir detta inte en rubrik "kvinna mördad av okänd man"... när den som överföll henne var hennes egen man... vad kan vi göra för att förebygga våld i nära relationer och hur fostrar vi friska pojkar att bli friska män... eftersom flickor fostras till friska kvinnor mesta dels kanske svaret ligger där... 

 




Prosa (Novell) av Solstrale/ Eva Åberg VIP
Läst 142 gånger och applåderad av 11 personer
Publicerad 2021-01-20 17:05



Bookmark and Share


  Öknens Ros VIP
Alla dessa kvinnor, misshandlade, förnedrade, smutskastade, av sin man/sambo. Synliggör dem som så brutalt behandlar kvinnor och ibland också dödar kvinnan. Det är med stor sorg man känner för varje misshandlad/dödad kvinna. Det är unkna åsikter och beteenden som styr i samhället, som hör till en annan tid när kvinnor sågs som ett ting som man kunde behandla hur som helst.
2021-01-21

  ULJO VIP
En bild av det otrygga landet där våld tar överhanden. Har blivit värre nu i karantänstider.
2021-01-21

  Blomma-Stjärna VIP
du skriver om bitter verklighet
grymt sorgligt skrämmande och aktuellt (corontän- supande, bråk och våld i hemmet - barn som inte har någonstans att gå för att få tröst)
-
okunskap, likgiltighet och rädsla från dem som anar, men viker undan från den som behöver skyddas från övergrepp/misshandel/våldtäkt/mord

-

ett annat skydd är fängelse för förövaren
2021-01-21

  bibbi ahrnstedt VIP
Sorglig, spännande och kan väl inte vara sant
2021-01-20

  Eva Langrath VIP
Välskriven mörk och tankeväckande text. Din berättelse är ett steg i arbetet med att väcka människor till reflekterande och jag hoppas vi kan få till en förändring.
2021-01-20

  AiA Maria den fria VIP

”Slaget slog utan innan”


oerhört tydligt och talande för det jag upplever och ser.
Det finns facit att tillgå
Det finns om vi väljer att se
möjligheter att se våra egna ”sanningar” och förändra våra kommande generationers mönster
men det förutsätter ur ett perspektiv att den ”stora massan” tänker om och nytt men jag kan alltid börja med mig själv ja jag är ju en del i ”massan”!

Jag jobbar sedan flera år tillbaka på skyddade boenden och tyvärr delar vi upplevelsen med många andra ställen av att hjälpsökandet har minskat dramatiskt under pandemin.
Vi ser att våldsverkarna snarare har fått ännu ett maktmedel till att låsa in kvinnor och barn. En del ställen har inga placeringar alls. Detta gäller även kvinnojourer som är kostnadsfria för kommuner.
Så det glädjer mig att höra av dig Lena att det finns undantag!
Själv går jag sönder när jag tänker på alla barn som lever i utsatta miljöer och som nu inte ens har skolan som fristad utan är tvingade att vara hemma oavsett hemförhållandena.

Det är hög tid att vi gemensamt väljer att se våldet som ett samhällsproblem och inte som nu ”enskilda händelser”.

Tack!

<3<3<3



2021-01-20

  Lena Staaf VIP
En historia så mörk att den blir ofattbar. Seriemördare finns det som tur är inte så många, däremot "vanliga hustrumisshandlare" finns det desto fler. Och varje år dödas 16-17 kvinnor av sin man eller f d man. Med pandemin har det blivit fler kvinnor som sökt sig till kvinnojourer där det oftast inte heller finns plats. Något är fel med normerna i vårt samhälle där män inte ska visa sina känslor utan vara starka och dominerande.
2021-01-20

  angela Täubert fd Jansson VIP
Ja vad lära nu och ta med in i framtiden...
jag tror tyvärr att vi går från ont till värre, men det du skriver här är så intressant och tankeväckande att jag hoppas vi tillsammans ska kunna påverka positivt.
2021-01-20
  > Nästa text
< Föregående

Solstrale/ Eva Åberg
Solstrale/ Eva Åberg VIP