Poeter.se logo icon
Redan medlem?   Logga in




 
Läste ”Kvinnor som gillar masochistiska män” av G.Hilén ur detta föddes nedan lite ord om random erfarenhet som har visat mig vägen till den jag är idag. Inga ”rätt eller fel” men olika val att göra. Tack!


... ... ... var dags ”MASOCHISM” utan njutning ... ... ...


Jag var 4 år.
Grannens grabb 15 år var barnvakt och ”lekte doktor” med mig.
Jag uttryckte efteråt hemma att jag varken ville ha honom som barnvakt eller leka hans lekar.
Responsen på det var att jag skulle sluta gnälla och att jag inte alltid kunde få som jag ville.

Jag var 11 år
Klassens killar fokuserade på mina bröst.Deras vilja att få klämma och dra fick mig att på olika sätt uttrycka att det inte kändes alls bra.
Responsen på det var att jag inte skulle bry mig om det
för ”jag måste förstå och lite tåla- för det vet vi ju alla hur nyfikna pojkarna är”.
Efter att jag vid ett tillfälle sparkat ett smalben blev konsekvensen att jag av rektor blev uppläxad för att jag borde förstå att ingen har rätt att skada någon annan.

Jag var 12 år
Hästtjej i stallet hos medelålders man som på olika sätt
visade sitt intresse för flickor. Efter att han under kraftfull ”kram” tryckt sitt stånd mot mig gick jag aldrig mera dit.
Responsen på detta var ingen fråga om vad som hänt utan istället kritik mot mig som bara ”hatta hit och dit”.

När jag var 13 år
framgångsrikt simmarlöfte fick ny egen tränare som skulle ta hand om mig.
Hans händer tog hand om mig på samtliga sätt och jag var tvungen att ”hoppa av”.
Responsen på detta var ingen fråga utan kritik mot mig som person som inte brukade allvar eller tog ansvar för varken mig själv eller klubben.

När jag var var 15 år
Attraktivt lovligt byte för skolans ”snyggaste kille” som inte var ovan vid att få ett nej blev konsekvensen i dagens termer -regelrätt våldtäkt på sporthallens toalett. Konsekvenserna av mitt nej blev heller inte mindre utifrån vad ”kungen” sen förmedlade att jag var en som trodde att ”hon var något” .

När jag var 17 år
jobbade jag extra som servitris.Stod högt upp på en stege och kände chefens hand upp under kjolen-vände mig hastigt om och han fick min hand i sitt ansikte.Jag fick sparken. Lika bra var det jag hade ändå tänkt att gå.

När jag var 19 år
Blev sambo med min första ”stora kärlek” en 26-årig man med som han sa sig ha mycket större livserfarenhet än mig. En natt tog han det han ville ha trots mitt nej. Jag lämnade allt.

När jag var 28 år
levde jag med mannen som blev far till ”mina” barn. I samband med vårt tredje barn föddes blev hans psykiska ohälsa övertydlig. Bipolär, psykotisk och självmedicinering. Där satt barnen och jag i ett skruvstäd för som det var både underförstått och uttalat att ”man lämnar inte någon som är sjuk”. När hans hot övergick till handlingar -Helvetet på jorden. Polis, kvinnojourer, socialen,psykvård,behandlingshem ja just name it.. Samtliga maktlösa så jag lämnade till slut allt och barnen och jag levde på flykt under jorden i flera år.

10 år senare
i relation med en man som jag med tiden till fullo förstod var psykopat.Han är en man med position och makt i samhället. Det enda jag kunde göra var att lämna allt. Han har kvar sin position.Jag lämnade ALLT!

När jag 20 år senare
i kontakt med en ung helt ensam kvinna som behövde hjälp klev jag in som medmänniska. Dödshotet mot henne övergick på min person.
Mer kan jag i detta nu inte berätta men ett kan jag säga:-”medmänsklighet och myndighetsutövande ter sig samma och lika då som nu”.

Mina upplevelser är tyvärr inte unika på något sätt.
I samtliga händelser jag här beskrivit har konsekvenserna blivit endast mina( och mina barns) ja om man bortser från dom för pojkar och män som inte fått som dom ville.

I mig har det aldrig funnits någon tvekan om vad som varit ”fel och rätt” i detta men det finns små möjligheter att ensam förändra på fler sätt än att lämna och gå.

Det är en illusion att ”Våld i nära relationer” är isolerade händelser -det är ett stort samhällsproblem som genomsyrar allas vår verklighet.

Kränkningar, trakasserier och övergrepp i tex skola och på arbetsplatser har inte blivit mindre och färre snarare på sätt och vis värre för trots att vi tar bladet från munnen så tycks motståndet bli än större.

Själv har jag jag fått gåvan och glädjen i barnbarn-två flickor.
Både föräldrarna och jag vet att det inte är tillräckligt att nå självkänsla, stark självbild och förmåga att sätta gränser och säga ”nej” så länge som kollektivets tankar och ansvar statiskt håller kvar gamla tanke och maktsystem.

Vi kan så länge vi väljer att blunda och inte får tydliga konsekvenser bara föra vidare det vi fått lära och memorerat.
Illusionen av det ”svagare könet” är det hög tid att se igenom.
Ur mitt perspektiv handlar detta om medmänsklighet och respekt oavsett kön eller icke kön.
Jag tänker att människan som frånsäger sig ansvar och lägger över skuld och ansvar på någon annan är den ”svaga” och rädda.
Ja det är i medkänsla och min sanning anledningen till att jag inte ”hatar”.
Den ”stora massans” tystnad talar för mig sitt tydliga språk.
Jag känner starkt med alla som tystnat för att ingen lyssnat!
Den ”stora massan” är rädda för varför annars denna tystnad?
Eller har jag ”fel” ?
Tycker dom flesta att ”allt är någon annans fel och frånsäger sig på så sätt med automatik -delaktighet och ansvar?

Min historia är tyvärr inte unik på något sätt och exakt detta är skälet till att jag väljer att dela.

Jag är fri från tidigare trauman och det gör det för mig enkelt att berätta.

I tystnadskulturen som råder fortsätter status quo att härska!







Peace

AiA Maria den fria




Övriga genrer (Brandfackla) av AiA Maria den fria VIP
Läst 89 gånger och applåderad av 10 personer
Publicerad 2021-01-20 19:04



Bookmark and Share


  Öknens Ros VIP
Jag nästan gråter när jag läser dina ord, har själv blivit utsatt, känt förtvivlan när man inte blivit trodd. Inget har förbättrats i samhället vad gäller sexuella övergrepp, omvärlden är blind för vad som förssigår, vill inte höra, man blir behandlad som pestsmittad. Vi lever i en sjuk värld, straffen för övergrepp är löjligt låga, om de överhuvudtaget blir straffade. Därför fortsätter män begå sexuella övergrepp.
2021-01-21

  Blomma-Stjärna VIP
ja, många är de tjejer/kvinnor som mår mycket sämre än de skulle behöva, på grund av att de utnyttjas, trakasseras, tafsas på....bäst är att stödja dem som berättar och även säga ifrån mot dem som visar respektlöst beteende, annars blir det ju helt galet, som det blev för dig; de som skulle ställa upp för dig blev medlöpare - Du har stark integritet - Du är modig!
2021-01-20

  Jeflea Norma, Diana. VIP
Här kan mycket modiga kvinnor i texter och kommentarer kan endast berömma dem. I Finland är det så mycket våld i hemmet i relationer, skriver min vän. Hon gifte sig med en man som hade varit förlovad i 15 år för att studera honom och kanske forma honom det som hans mamma hade inte gjorde Nu leker dem som 2 duvor utan svärmor och andra skadliga element.
2021-01-20

  Solstrale/ Eva Åberg VIP
Ja ska säga att övergreppen tar inte slut... Jag sitter i min lägenhet dör inget utom det som sker på poeter.se når mig men även här skulle jag radera, ignorera och blockera... Dock sade jag ifrån till grovt sexuellt ofredande från medlem här... Inte ens här går vi säkra... Min mormor , min mamma, jag själv , mina barn och nu mina barnbarn och innan det såå långt tillbaks det går - våldtagna för vi är vackra! Vad är det för nått...

Hur många texter har jag inte om sanningen ingen tror mig och ingen läser men så skriver jag hittepå noveller om mord och misshandel och kvinnokränkare ja då, applåderas, kommenteras, och bokmärka texterna...

Vi har alla, både kvinnor och män svårt, bar till mans att ta och hantera en sanning så som den är... Det är ingen anklagelse i någon form att ge den sanningen ljus... Vi behöver lyssna på varandra och bry oss om...

Det är inte kvinnors fel, det är inte kvinnans fel, att andra kvinnor och män förringar hennes förmågor bortom attribut... Det kan aldrig vara ex ett påhopp att säga sanningen, men någonstans har pojkar fostrats till att tro så, och då slåss de för att de tycker sig kränkta... Detta är svårt att förklara att män borde läras bli lyssnande och genom att de får som pojkar blick hörda för sin gråt, sen glädje sin skönhet... Men de får lära sig att kärlek börjar med bråk, att killar är nara förtjusta i flickor när de klämmer rivs och nyps i kontakt med dem... Klart att någon vuxen normaliserar detta, kanske mest skolans vuxna, men klar andra vuxna med, dock hemmets vuxna är helt bortom vad vi kan påverka i samhällets arbeta ex i skolans värd ska råda noll tolerans för våld,,hot om våld, hot om kränkning verbalt för att man inte rättar sig efter gängse normer och säger nej till skällsord eller könsdiskriminerande ord, killar och tjejer ska nås av samma känsla, ingen slår mig, ingen mobbar mig, ingen säger dumma saker till mig, ingen kallar mig för sexistiska tillmälen i någon form... Killar och tjejer ska ha samma chans att vara i skolan utan att bli slagna, dragna i håret, tafsade mellan benen... Det måste gälla att inget barn i skolan, dvs att ingen elev skall behöva utstå detta generation efter generation...

Där börjar det förändras, och se till att ni män som vet hur lyssna, lär era med-män-iskor... Det kan ni göra för vi kvinnor har fullt upp med att freda oss och våra medsystrar hela dagarna. Punkt!
2021-01-20

  Horace VIP
angeläget att sprida vetskap
om dessa övergrepp som
aldrig tycks ta slut och om den
nonchalans och ansvarslöshet
hos vuxna, föräldrar, pedagoger
och andra inkl sjukvården som
inte agerar i enlighet med
medkänsla, medmänsklighet,
lag och ordning, samt yrkes-
ansvar inom professionen

tack för din text och påminnelse
om behov av allmän skärpning.

Tack
2021-01-20

  Nanna X VIP
Modigt berättat om en sorglig verklighet.
2021-01-20
  > Nästa text
< Föregående

AiA Maria den fria
AiA Maria den fria VIP