Poeter.se logo icon
Redan medlem?   Logga in




 


Ps.119:105.


Morgonljus


Välbekanta lampa,
älskade skymningsblomma,
älskade gryningslykta.
Du ler vid mitt skrivande
där jag nämner dig med ömhet,
din skönhetssol i min bostad.

Mjuka, varma, gyllene lampa,
morgonlilja, morgonsol,
visa mig vägen som leder till nåd.
Ljusrikedom, jag får styrka från dig
till att vada genom tidens vatten.

Jag reser mig upp
från osäkerhetsdjupet.
Du blommar på alla sidor
såsom en fredsblomma.

Jag mäter mina utrymmen och min tid,
men du har aldrig lämnat din cirkel.

Ditt ljus viskar mjukt
över mitt oroade sinne
vilket ser motsättningar hota,
men den som tror
på det ljusare ljuset
i denna sena timme,
omges av dig
med miljontals ljusa blommor,
insiktsblommor
och förklaringsblommor.

Flytande ljusbollar
på tidens vatten;
kärlekens blomster
och uppenbarelse av livet.




Fri vers (Prosapoesi) av Koloristen
Läst 290 gånger och applåderad av 14 personer
Publicerad 2021-01-21 06:55



Bookmark and Share


  Hannas
Vacker mångbottnad text som för mina tankar till både solen och fötternas lykta.

Jag fastnade särskilt för "... men du har aldrig lämnat din cirkel."
2021-01-26

  AiA Maria den fria


Tack!

Nåd
i SOL

Tack!
2021-01-21

  alicja lappalainen VIP
solens metafysik
2021-01-21

  den nakna poeten
allt som lever och växer vänder sej mot himlen och ljuset bra skrivet bror Bravo!!!
2021-01-21
  > Nästa text
< Föregående

Koloristen
Koloristen