Det har varit några otroligt gråa dagar här i Göteborg den senaste tiden. Undrar vad som försiggår i allas huvuden? Någon modell lägger ut massa bikinibilder där hon testar nya gränser. Man kan knappast klandra henne - snarare bocka och buga. Oskar och Danne har fått Corona. Än så länge är jag frisk så mycket tyder på att mina antikroppar gör sitt jobb. Tack antikroppar och tack immunförsvaret. Förlåt om jag skickar kortisol överallt hela tiden, men min hjärna och jag är inte alltid överens. Ändå är det den som pratar nu. Vi behöver bli kompisar allihop, så är det ju. Förhoppningsvis ska vi leva länge tillsammans. Lova att säga till när ni är missnöjda på hur jag sköter oss, det är ju trots allt jag som callar shotsen, så lovar jag att bättra mig.

Som heliga Birgitta sa: "Det händer att ett hjärta sväller". Nå, hur ska jag veta när detta missöde drabbat mig? "... och förhäver sig i övermod och otålighet. Men de goda och kloka förstår, att detta övermod jäser upp ur sinnets rastlöshet och kroppens oro...". Sinnlig rastlöshet och kroppslig oro kan jag sannerligen inte förneka - det är ju därför jag skriver detta nu - men hur vet jag när jag gått för långt? "... och de uthärdar tåligt de häftiga orden och väntar tills han talat slut" samt "Därför, när ni ser att någon har förlorat tålamodet, sätt då med guds hjälp lås för er mun...". Med andra ord: jag kan i varje fall inte lita på att mina medmänniskor ska tysta mig. Förresten har jag ändå aldrig lyssnat på någon som försökt.