kärlek är verkligen själens djup, bara en smärta i hjärtat. ännu övervinns den av sin närvaro men den är vacker. Jag förstår helt och hållet smärtans djup, eftersom det inte övervinns av dess närvaro, men det gör den.
av kärlek kan man bara förstå, det är lättnad. det svåra är att älska och aldrig bli älskad tillbaka. men när man älskas tillbaka börjar en mer smärtsam sfär växa. ändå är det inte ironiskt. kanske genom att bli sårad kan man hitta styrkan, det är bara en illusion men ändå. kanske det är vad alla behöver, en illusion att överleva och hoppas på bättre.