Jag gräver min långa och urgröpta väg,
jag öppnar för slutets verkan.

Min hy är röd, mina tänder gula och grå,
för mig är det slutets verkan.

Och leva för min kärlek är svår,
för skam är det enda som har nått mig.

Kom och se, vid gravstensplatsen,
där vilar ditt slutets verkan.

Och inristat är mitt födelseår,
urgröpt mina förgångna år.

Max,
vilar han, finnig och rå,
här vilar mitt slutets verkan.

Och även om kärlek, är fördelat till få
ska vi alla,
till slutets verkan.