Han dammsuger.
Frenetiskt.

Jag sitter naken i soffan.
Jag utför också en syssla.
Precis i detta nu.
Det syns bara inte utanpå.

Jag odlar.
Man skulle kunna säga att jag har gröna fingrar.
Eller en grön hjärna.

Mina växter är sen länge döda och krispigt torra.
Men min ångest har jag däremot tagit väl hand om.
Jag vattnar den varje dag.
Låter den gro och växa.
Jag talar till den inne i mitt huvud.
Det ska man göra med sina odlingar.
Har jag hört.

Ofta önskar jag att ångesten gör sällskap på min växtkyrkogård.
Att den också torkar ut.
Tappar sin kraft.

Jag får ångest när jag tänker på att jag inte tagit tag i saken tidigare.
Jag måste sluta vattna.