Poeter.se logo icon
Redan medlem?   Logga in




 


Ensamhet är något av en människas stora ilanden, och svår är den även att bota. Dikten är till er ensamma männsikor, ni har en stor plats i mitt hjärta!


är gud tacksam?

För våren var aldrig densamma,
min själ var för svår att förstå.
Som stundande vackert är våren,
så stundande vackert ändå.

Är det fult att jag längtar,
tills jordens fuktande slut,
jag orkar ej med mina tankar,
missnöjt, förintande tjut.

Min fula förstår inte våren,
mig skaver den stundande vrå,
hur ensamma ber för en smula,
och tvingas va tacksam ändå.












Bunden vers av max andreewitch
Läst 81 gånger och applåderad av 3 personer
Publicerad 2021-01-23 16:25



Bookmark and Share


  Ulf Carlsson VIP
Som Nils Ferlin anno 2001! Melankoli och social empati i bunden form. Bra intention med rytm och meter även om grammatiken hackar något.
2021-01-23

  Emanuel Sigridsson VIP
Jag har läst Dina tre texter. Orden känns. Du driver övertygande olika perspektiv och visar på livets orimligheter.
2021-01-23
  > Nästa text
< Föregående

max andreewitch
max andreewitch