Dra ner persiennerna, släck alla lampor.

Vänta tills de utanför ditt fönster gått förbi.

Stäng av din mobil, sätt den på "stör ej".

Vänta tills allt runtom blir suddigt och tystanden äter upp dig.

Nu,

Nu kan du tillåta tårarna sakta rulla ner på kinderna, tills du fylls av ett skrik.

Ett skrik du tystar ner fort, kväver.

Tills en dag när skriket bubblar över och fyller hela din lägenhet,

och efteråt, när skriker lämnat, väntar du.

Tills tomheten fyller varje vrå och skavank, varje millimeter i din kropp.

Dra ner persiennerna, skynda dig. Innan någon ser dig gråta i ett mörkt, stilla rum.