DU

blåa stråk av lila drömmar

siluetten av en fisk mot

ett berg av sopor

du skriker olyckligt nu

stormen driver in med ord

skitiga lurendrejares belackarkonst

hänger över asfaltens värmebölja

smälter ned strimmor av grönska

tilliten mals ned i ockragula fackeltåg

som drar ut ur hjärtats förmaksflimmer

svarta hot röda pistoler vita hattar

svängande kjolar till rytmiska ackord

det lurar ett tempel i varje individs bröst

valvens begynnelsebokstäver nalkas

revbenens orddepåer trycker ut skrik

muskelbergets tyngd pressar det fram

den tungsinta belackarens skönsång

klingar falskt i valborgs förstamajtåg

den grönljuva vårgrönskans anhängare

sitter på filten dricker sig rusigt yr

sliter med benens gelés olydigheter

vit gul blå rödblinkande bilkonvoj

strider med bilden av det gängse paradisets

idé att dryckesförbud råder på allmän plats

palatsets väggar rasar av folkets skanderande

ett samelsurium av röster får inget gehör

makthavarna kan inte läsa noter