Den som har förstånd att uttrycka sig i tanken med ord som griper tag, skakar om och ger den läsande något att ta med sig - har Du den begåvningen - då förväntar sig omgivningen stordåd av dig. 
En stor roman kanske eller ännu hellre en romansvit. Som berättar nya sanningar. Många är det som har synpunkter. Och jag själv kan väl låta mig fångas med av deras funderingar, drömmar. Men sen stannar jag upp och ser mig omkring och konstaterar att jag gått min egen väg. Ungefär som en viss konstnär Lars Wilks.
Mitt spår är fortfarande detsamma. Mina inre dialoger. Låt mig hellre kalla dem för monologer men eftersom jag samtalar med Dej - då blir det en dialog. Den växer. Dag för dag. Ibland får jag en känsla av att Du finns närmare än jag kunnat ana. Och då mår jag som en "prins". Och det förstår Du nog. Eller hur?!