Är det inte märkligt
när du släppte taget, tappade jag allt
när du gick, försvann mitt ljus
sen du lämnade mig i kylan,
minns jag inte värmens sköna famn

men om än märkligt
så minns jag dig
lika klart som igår
lika vacker som en ros
vars taggar påminner mig
om min plats, alltjämt på håll

vi var aldrig menade för mer
aldrig tänkta att nånsin bli
men när jag blundar
är det inte märkligt
så ser jag bara dig, och mig, och vi