Ankrar upp i Faderns hamn
gör jag, väderbiten.
Viskar gör jag Jesu namn,
såsom svag och sliten.
Inte är jag stark och stor
och i bröstet oro bor.
Vilar mig i Faderns famn
gör jag, trött och liten.

Seglar jag på orons hav
i den vida världen,
stannar jag på vågens grav
och får ro på färden,
vilar mig en stund ibland,
håller i min Faders hand,
den som liv åt världen gav
och som ännu bär den.