Vem längtade inte efter
det ouppnåbara,
fängslad i deras livsverk.

De mejslade sin sorg i marmor
och allehanda material.
Jag kastar upp färger på duken.

Deras jordiska existens
har förgåtts spårlöst,
de blev ensamma
genom att undvika folkmassan,
men kommer att stå still
på sina platser genom tiderna.

Deras drömmar förstenades
och deras klagomål förstärktes.
Detta kommer att bli
deras hämnd: de fortsätter!

Ty världen förblev ouppfylld
av deras drömmar.

De trotsar fortfarande mörkret
och när de är döda
kommer de ändå att finnas
kvar i andras hjärtan
som återupplivar deras hjärtan.