Den sanna livsglädjen var
Ernst Stadlers (1883-1914)
nerv,
i sin livsbejakande poesi,
vilken alltnog kan benämnas
livets poesi,
som ironiskt nog dog
med sitt livsmod
på västfrontens slagfält
1914 under 1:a världskriget.

Det finns en motsägelsefullhet
i poetens och soldatens livsmod,
där liv och död korsar varandra,
vilket kan sägas vara livets verk-
liga utmaning,med den skillnad
att poesi aldrig dödat någon.

*