Hon såg honom gå.
Hans blick av trumlad bärnsten
avslöjar saknaden.
Som vingklippta koltrastar
blickar upp mot det koboltblå.
Känner dig.
Ännu.
Fastän värddjuret dränerat
lusten, droppe för droppe.
Strosar bland siden och satin.
Vadar bland gryningen
och hennes ljus.
Det hon avslöjar.
När hemligheter hon bär.
Lodjuret bevarar,
det den sabeltandade tiger
redan avslöjat.
Innan allt förvandlas till slöjmoln.
Allt jag behöver.
En famn.
Som är din.
Men hon, som är jag.
Såg honom, som är du.
Försvinna in i mörkret.
Ett mörker
av svarta diamanter.
Jag blickar ut över
regnbågens hav.
Det jag möter
hans blick
av trumlad bärnsten.