Det tända ljuset ger ett sken,
flimrande likt minnesstunder.
Lågor som fanns när urkunder
spreds vid lägerelden all’ren.

När bakom glas brann karbiden
fick ljuset skydd för vind och regn.
i stugans och i stallets hägn
hälsades den nya tiden.

Därtill också fotogenen
bringade samma egenskap.
Besegrat var nu mörkrets gap,
ljusets skepnad intog scenen.

Så kom elektriciteten
med lampors homogena ljus.
De lyste gator upp, och hus,
nu tändes hela planeten.

När dessutom batteriet
bidrog med sin konstlade glöd.
Då hurraropen glada ljöd
för det ultimata klivet.

Men fjärran solen syns flöda
där en evig eldhärd består.
Den, där kraft och värme ingår,
den, som ger oss livets gröda.