Det bor en hemlös man på gatan
inga tänder har han kvar
och bredvid han bor satan
den enda vännen som han har

Hans flaska klingar tom
när den faller ur hans hand
och hans ögon speglar rom
så som de gör på sprit ibland

Det droppar känslor från hans kropp
men alla rör sig skyndsamt där förbi
de är som myror i galopp
med stressen bunden där ini

Och här i vinterlandets kyla
syns sista fukten segla ur hans mun
bort med vind som våldsamt yla
tills vinden varsamt ekar tunn

Det bor en hemlös man på gatan
eller gjorde det en gång
nu kvar bor endast satan
i mannens hus byggt av kartong

Och alla vi som ännu springa
vi i jakt på något mer
tankar kvar det har vi inga
på han vi inte längre ser