förlåt min ivrighet att dyrka dig
att jag äter ditt ansikte med en vilja
som solrosor
vältrandes över dina klara gränser
sönderplockade
in på bara kroppen av mig
förlåt mig

mina otyglade fasoner
jag har inga
jag bara dricker
för dofterna bevekar sig inte
de drar mig
och rymden kletar sig
utmed din stolsrygg
i kaskader av konvexa glas
där bortom och i ditt stora stora hjärta
vill ha dig
förlåt

du tornar och jag försvinner
långt förbi alla himlens fästen
och utan att du ens visste
var jag månen

mörklagd