Smärtan i att känna sig oförstådd, orimlig

Jag sätter mig ner på toalettstolen, mitt ansikte landar i mina händer
mina händer blir blöta

Klibbiga ögonfransar och rött där det annars är vitt
får mitt ansikte att se blekare ut, sorgligare

Jag bläddrar fram och tillbaka
fram
tillbaka
mellan alla flikar
på min dator
alla ansökningar
jobb blandat med skolor
jag inte kommer in på

jag tänker på min pojkvän
han som bara blev
min
sådär
med ett knäpp med fingrarna
han som sa
ibland kan kärlek växa fram
när jag sa
jag älskar dig

jag tänker på hur långt borta
han är
hur han lät arg
när jag frågade om hans barndom
han var inte arg
men irriterad
nog för att låta, verka
arg

han är så långt borta
igår pratade vi på telefon
hans koppling var dålig
jag stod mitt i trafiken
vi hade ändå inget att säga
varandra

efter att vi hade sex
förra helgen,
då måste det ha varit
så frågade han om det var skönt
det var en ansträngning från hans sida

solen lyser starkare nu
men jag har aldrig varit i mörkare tankar
jag har aldrig varit så oförklarligt nedstämd
som jag är nu