När meningslösheten
blir en motståndare,
som svindlar för tanken
och svider
som örfilande granruskor,
vem argumenterar då med stormen? -

då blir intigheten
större än verkligheten

även om meningslösheten
har många delade meningar
och meningsmotståndare -

trots att Intigheten
innesluter allt
som verklighet

och blir på så sätt
vacker oändlighet,
tårfylld längtan
och obegriplighet.

Där upphör
meningsutbytet
som meningslöst -

och tystnaden
får tala
sitt tydliga tal
och välsigna dig.