mjukt silas solen
genom grenar
och granstammar

kittlar henne lätt
i känslosvirret

buren av mossfamnen
söker hon efter
orden som ströddes här

där varje stavelse
hade omslutit henne
som en tonmantel

tills nattens frostnymfer
krasade sångskruden

och bokstäver föll som
daggpärlor i skogen

där hon söker dem än

mellan träden öppnar
sig ett skimmerstråt
för hennes bara fötter

ur marken hör hon
sångers klang stiga