som ett brus i mörkret skyddar
vid likgiltighetens rand
hämtar stunden andan
och flyttar den falska smälta snön åt sidan

du kan fortfarande höra ekot av friheten
som liksom kittlar i benvitorna och flyttar
framtiden en stund längre bort

förvandlingen finns inte i din öppna hand
existensen är försluten i sitt eget vakuum
och hittat aldrig hem igen

men villkoret är lika tydligt som tidigare
att allt som inte löstes
hinner ikapp

har låtit ångesten fått härja fritt i kroppens korridorer
utan att ta hänsyn till konsekvenserna
som låtit alla färger konverteras till en grå massa
och skapat falska löften som bara har sitt mantra som grund

så länge som jag låter lögnen få lägga sig som en blöt filt
är mitt sinne förorenat
och jag hittar aldrig hem
aldrig ut
aldrig tillbaka till verkligheten