Jag tycker så att vi lär oss av världen, och om vi inte gör så är det sorgligt.

I krigsländer exploderar husen,
skärvorna från spräcka glasfönster jämrar i skärrade uppspärrade ögon.
Den usla diktatorn som ständigt passerar
i olika politiska skick, livvskeden och i några konstformer är ändå gengångare,
som gör om samma misstag
om och om igen.

Jag tycker så att vi upplever öeläggelse i vår historia att några är i behov av sanering av den oskyldiga skulden som om de vore i behov av
av en destruktiv repetition.

Ändå lär sig människor mängder av kunskap, som jag gör och har gjort, och står maktlösa inför maktmissbruk hos folk med skiftande nivåer.
Diktatorer har inga andra nivåer än passager och det gäller att avslöja dem.

Det enda man kan göra åt saken är att inte låta dem ta över utan visa dem sin plats.
Om alla skulle veta sin plats skulle några ändå hamna i ett läge som överflödig av andras armbågande.

Att göra ned har inga positiva konsekvenser.
Krigar gör människor i stort och smått att det
är sorgligt att folk ska få hålla på så ändå och inte lära sig att alla har rätt till land och att alla har rätt att existera utan att ens behöva fråga om lov.