Poeter.se logo icon
Redan medlem?   Logga in




 

Fanny och Freja del 4

Fanny hade varit nedstämd under en tid. Hon ville inte vara med sina kompisar, och muttrade bara när man talade till henne. Det hördes ingen musik från hennes rum, och ingen sång. Hon som älskade musik av alla slag.

- Studiedag. Supertrist.

Vi satt på balkongen hemma hos Fanny och hade inte så roligt vi heller.

- Fast vi har studiedag hela terminerna, och det är ändå rätt kul, fortsatte hon. Men våra lärare har bara några studiedagar. De får säkert inte springa ut på rast och spela basket och göra en massa kul. Säkert sitter de bara inne och lyssnar på nån babbelnisse som babblar bla bla bla och har kafferast och äter kakor och bullar med pärlsocker. Det får aldrig vi. Varför får inte vi kafferast? Orättvist.

Hon reste sig, stödde armbågarna mot balkongräcket och blickade ut över den grå gården mellan husen. Idag var den än mer grå. En daskig dimma bäddade in den i ett fuktigt ludd.

Fanny suckade bedrövat.

- Dimma är så tråkigt. Bara… dimmigt. Man borde kunna ta bort den, på nåt sätt. Man skulle ha en dimsugare! Bara suga in all dimma, så, puts, väck med den! Det kanske funkar med dammsugaren?

- Tror du det skulle funka?

- Absolut! Hämta dammsugaren!

Jag kände att kombinationen dammsugare/fuktig balkong nog inte var en så bra idé.

Regnet räddade. Vi drog oss in i vardagsrummet. Några ögonblick hade det gått att känna igen Fanny från tidigare, men nu slog hon sig surmulet ner i soffan. Snabbt funderade jag på om jag helt enkelt skulle fråga henne vad som tyngde henne, men övergav tanken lika snabbt. Det skulle nog bara få henne att knäppa till än mer. Jag stod kvar vid fönstret och såg rakt ut i ingenting.

Fanny speglades svagt i rutan. Hon satt och skrev något i ett block.

- Hur stavar man till kärlek? Tj?

Jag vände mig om.

- K.

- Jag vill aldrig bli kär, och vill. Jag har tänkt mig att platsen bredvid mig i klassen är tom, och så ska det börja en ny kille, och han kommer in, sätter sig bredvid mig, och så bara BAM!

Jag sa inget. Fanny fortsatte.

- Det hände, men tvärtom. Det kom en ny kille, men han satte sig bredvid Melina, och de började nästan på en gång och flamsa med varandra, och bara efter nån vecka så var de ihop. Det var ju min dröm! Det skulle ju ha hänt mig! Och så kommer Melina och typ tar min dröm!

- Vad känner du då?

- Ledsen, arg, besviken. Fast honom skulle jag inte ha blivit kär i, tror jag. Eller kanske, han är rätt gullig. Åh, allt känns bara jättekonstigt!

- Är det vad du skriver om?

- Mmm…

Det var ett svårt bekymmer för Fanny. Jag kunde mer än väl förstå att det gjort henne nedstämd.

- Jag skulle vilja blanda till ett bortkärningsmedel och bjuda Melina på det. Då skulle hon sluta vara kär i Manfred, fånigt namn, men han skulle fortfarande vara kär i henne. Det skulle bli fett jobbigt för dom.

Det blev tyst. Fanny skrev. Jag vände mig om och såg ut över gården.
Två katter hade kommit ihop sig vid piskställningen, I det grå tedde de sig som andeväsen.
Fanny kom fram till mig. Hon la blocket upp och ner på fönsterplattan, klev upp och tryckte näsan mot rutan.

- Det är dimmigt.









Prosa av Bo Flodin
Läst 21 gånger och applåderad av 1 personer
Publicerad 2021-01-31 09:31



Bookmark and Share


  SY VIP
Fin skildring.
2021-01-31
  > Nästa text
< Föregående

Bo Flodin