går på det upptrampade vana
låter fingrarna fånga röna
som vinden ger liv, kittlar

i alla fall i tanken på stigen där jag går

där tanken är fri -
det är vinter

och jag är naken
bär en falsk inbillad päls
fryser
när jag passerar dammen
ett krossat hjärta av is

ett kastat ölglas mitt i natten
blir till en slags metafor

stålsätter mig på en bänk
och hör röster som talar till mig

som om jag väntar på ett varsel
som att något ska hända, vända, förändras

men allt blir till ett mummel, ohörbart

som om allt handlade om dig utanför mig

och jag hör klapprande avtagande försvinnande steg

som om jag vunnit på trav
genomlidigt alla krav
och landat på ett café
där mina frusna fingrar
får värme av en kopp chokla

gör mig gla
gör mig gla
gör mig gla