Poeter.se logo icon
Redan medlem?   Logga in




 

ensamheten kan vara så plågsamt tyst

ensamheten kan vara så plågsamnt tyst och

oberörd inte ett ljud ingen närhet bara glada 

 

minnen som ekar bort i mitt mörka sinne . jag 

vill så gärna ha någon att prata och skratta

 

med men det käns så långt i från just nu tysnade 

häskar i min omgivning jag blir som en enstöring .

 

känslig för allt jag misstolkar och tar åt mej isoleringen 

i mej skälv suger ur mitt forna jag och gör mej till 

 

något som jag aldrig förut har varit . så jag är ute på 

 

främande mark och djupt vatten utan botten eller yta

jag bara svävar runt i en främande värld utan kontroll

 

eller destination det skrämmer mej just enamhetens 

mörker tysnad beröringen . som är så full av saknad efter 

 

någon som ser och bekräfftar mej som gör mej mänsklig

igen någon av värde som ser mej pratar med mej till mej 

 

och rör mej in i mitt hjärta och själ som lyffter bort mörkret 

i från mitt sinne . någon som hör mej och minna ord och behov  

 

någon som jag kan kalla vän någon jag kan klappa på ryggen 

någon som klappar mej på axen när jag har det svårt eller är glad .




Fri vers av den nakna poeten
Läst 138 gånger och applåderad av 4 personer
Publicerad 2021-02-02 08:27



Bookmark and Share


  angela Täubert fd Jansson VIP
Känslosamt om att hitta en vän som stannar,
eller som du skriver "någon som gör mig mänsklig, som lyfter bort mörkret i mitt sinne"
Mästerligt beskrivet om hur ensamhet kan kännas.


2021-02-02

  Solstrale VIP
En ensamhet är svår att uthärda du formulerar dig vackert - samtidigt känner jag med dig hur just en vän just sär och då när känslan är så där svår - att vi behöver denne vän, och när fysiskt den inte kan nås får vi försöka vara vår egen bästa vän och vara milda emot oss själva... Livet kan ge oss törnar vi som skriver och läser poesi finner ofta tröst i orden till och med en tung dikt kan bli ens vän i en svår stund av längtan efter en vän!
2021-02-02
  > Nästa text
< Föregående

den nakna poeten
den nakna poeten