Honungen rinner
längst med världens kant
och droppar
sakta
säkert
sårbart

Äntligen
tänkte jag

Snart
är det våran tur

Jag får chansen
att doppa min tunga
i det söta guldet

En droppe dröjer sig kvar
smeker och förför

Och vid varje ny måltid
en bitter bismak
av lyckans dagar