När man kommer ut efter en turbulent tid
Känslomässigt har man voltat och vänt
krumelurat i tankarna och känt
att allt går en förbi

Saker cirklar och virkas samman
Ord som spjut in i våra hjärtans
kamrar

Till slut finns ingen tillit kvar
Hörnstenen i relationen har krossats
Man erkänner förlusten, drar sig tillbaks

Slickar sina sår på varsitt håll
Söker nya lösningar men inser
att det förverkade, det var centralt

För dig och mig fanns ingen väg tillbaks
Och frågan uppstår
Hur kunde det bli såhär?


När acceptansen landat
i känslokroppen

Tar jag ett beslut
Möter dig igen

Har jag funnit förlåtelse i hjärtat?
Jag försöker lägga orden rätt

Gör ett avslut