En möjlig definition av begreppet historia är att den
i varje givet ögonblick manifesterar sig konkret, blir
till, men att den först i dåtid, sekunderna, minuterna
efter att jag avslutat denna mening kan ses och
reflekteras över som en specifik händelse, sedd i
ett visst sammanhang; om och när nya fakta
tillkommer revideras inte bara dess dåtida kontext,
utan också den i vilken jag skriver.

Fakta är alltså till sin natur "historiska" i så motto
att när de identifieras och kategoriseras görs det
utifrån en existerande tolkningsram, i sin tur del
av mer komplexa sammanhang.
Om jag och läsaren accepterar att dessa rader
existerar och att jag skrev dem kan vi tills vidare
se det som etablerade fakta.

Om jag så nämner att den inledande paragrafen i
denna text, med några små ändringar, är identisk
med första paragrafen i min text "Odling" (12/6-19)
så ändrar det inte det faktum att jag skrivit dessa
rader, men reviderar det sammanhang i vilket
de skrevs; och återbruk av historiskt material är
väl, på sätt och vis, vad historia handlar om.

Vi kan aldrig fullt ut återskapa en viss skörd;
aldrig återge den nära nog oändliga mängd
faktorer som formade det som såddes, växte
och skördades; våra sinnen och vår kognitiva
förmåga skapar en berättelse utifrån ett urval,
förhoppningsvis verifierbara fakta;
en "berättelse" stadd i ständig omvandling.

Jag skriver den här texten med en enkel
kulspetspenna. Dess tre komponenter plast,
metall och bläck öppnar i sin tur upp för en
till synes oändlig mängd fakta, potentiellt
nåbara via nätverk av associativa frågor.

Hur förhåller sig t.ex pennans ursprung till
bläckets, och dessa två i sin tur till bilden som
kommunikativt verktyg; och dessa tre till
uppkomsten av alfabet? Vad karakteriserade
de samhällen där dessa fyra fenomen
interagerade?

När jag skriver dessa rader skriver jag in mig i
historien. Föregående mening hör redan till
det förgångna. Om all fakta existerar både i
ögonblicket och i dåtid, betyder det att, i någon
mening, alla antaganden om framtiden är
projektioner i nuet av det förgångna?

I så fall existerar framtiden bara i nuet och
övergår därefter i dåtid; dåtiden, nuet och
framtiden möts i , historien. Är framtiden
en projektion av dåtiden formad i nuet?

Några tankar och reflektioner kring historia
som jag hoppas kunna återkomma till.