varför vill vi alltid ha det vi inte kan få 

varför tar vi offta det vi får men igentligen 

inte vill ha i längden varför ? som med

kärleken när man är utsvulten och törstig 

efter känslor och beröring eller är blyg eller 

rädd för att bli konfronterad känslomässigt .

varför inte ställa sej upp och ta det man älskar 

och vill ha men skälv är jag för feg och rädd jag 

vet inte hur det är för er eller hur ni känner inför

det . varför är vi rädda för kärlek är det räddslan 

att inte räcka till så är det för mej i alla fall jag

känner att jag inte duger att jag inte är tillräckligt

fin i mot dom jag möter därför tar jag det jag får .

inte för att dom är mindre värda men för att dom

tar modet och steget fram till mej för jag står alltid 

fasstfrusen på en lite fläck . i närheten men allt blir 

bara fel för allt inleds för fort av bristen och suget av

närheten all länktan och saknad levs ut på kort tid tills 

allt har tagit slut på min lilla fläck .