Snötäckta vårskott
draperat grönt i iskristaller
Söndersprängda luftslott
Orion trefaldig på himlavalvet
Förrädisk är snön som faller
Istappar på sekelskifteshusens tak
ser framför mig hur dom klyver min skalle
Studsmattorna på tomterna klär i vit
påminner om hur långt det är kvar dit
ändå vet jag att solen kommer hitta hit.

Januaris nätter har mestadels varit stjärnklara
såsom jag väntat dig, Ostara
jag vet att du är precis runt hörnet
vet att vintern är lång och att våren tar slut på en gång
men hör ljudet av fågelsång utanför min balkong,
så hoppingivande
jag ser på de förfrusna vårknopparna med medlidande
snart kommer dom att bli befriade
solens sken kommer kapsla upp varje gren
i trädkronorna
vintermörkret drar sig tillbaka
dagar kommer att ta över nätter
tussilago och blåklint kommer slå ut över fält och slätter
min fönsterbräda kommer att vara bördig av alla fröer jag sätter
ett årsbundet pussel som passar in varje bit
ser hur maskrosorna tränger upp ur betongen
även fast gräsmattan fortfarande är vit.

Ja, sannerligen har vi en lång väg kvar dit
men jag litar på att planeterna håller sig i sin omloppsbana
som jag litar på tidtabellerna till tvärbanan
sätter mitt hopp till att magin i vårat solsystem
kommer läka min torra hud och eksem
vi alla kommer vara kungar och drottningar när vi kröns med midsommarkransar som diadem.