Aldrig förr jag längtat så
sommaren, den sköna,
skåda fågeln i det blå,
dofta gräsen gröna,
känna vindens milda sus,
höra bäckens ystra brus,
smaka bär och böna.

Aldrig förr har sinnen tärts
som i denna vinter,
aldrig förr jag undernärts
i de labyrinter,
som coronas smitta gjort,
att jag bommat varje port
för dess falska finter.

Aldrig förr har poesin
haft sin roll att spela
som en själens medicin
för mig frusne, stela.
Aldrig förr i vintern svår
har min dikt betytt den vår,
som mig snart skall hela.