De började med mig. 

Nu har de hunnit med själva konstruktionens 

grund. Naiviteten och okunskapen flyger i fria 

tyglar och administrationen jublar med sina 

arselslickande tvärsäkra leenden. 

de börjar alltid med mig. 

Hon ser sig om i tystnaden och upptäcker att mitt i 

det livlösa har kärleken rullat in och lagt sig att vila. 

enbart vilat ut. En stund. 

den andre i turordningen talar om mig och honom som

det mest självklara valet när han inte för hundrade 

gången låter tungan forma orden narcissism och 

psykopati med sådan tröttsam stillsam ton att 

kärlelen inte har något annat val än att leta sig in genom 

de allt mer smutsiga fönstren. 

en hand söker min och vi rör vid varandra lite för länge. 

En sjuksköterska får mig att vilja omplanera den kurs 

som lagts ut bakom min rygg. 

Det är så mycket skit som stinker och så mycket varm 

frisk kärlek i den smittsamma luft vi alla på olika vis

tvingas dela. 

det är alltid jag först men störst är trots allt gud. 
Han som låter plastgolven glittra till likt diamanter. 

trots allt.