Hon hade tagit besluten,

sett marken rämna 

innan det ens hade skett.

Hon hade förstått för mycket

lämnat allt inför stunden,

tillslut var all berett.

Det var då vägar fanns vid linsen höll bredd

och inga alltför tvära djup,

Så hon vågade börja färden utan rädsla

för oåterkalliga stup.

Hon hade hållit hela livet, hennes ögon

var ännu blå,

Man måste ha rätt i tiden veta inuti

när det är dags att gå, 

och hon gjorde så.