kakofonisk stad vilade under mörkt solsken

apan hängde i gardinen

åt av iskristallens näste av pärlemor och svart champagne


blekt troll uppkastat på bordet,
blott en fägring kunde skönjas i den gåtfulla höga hatten

svansen nästan stum nu

och

sen

död

med svart mantel i natten som kom ridande på svart häst som hade ett svart anlete vars svarta anletsdrag var mystiska dunkla

döden kom på ridande på Pippi Långstrumps häst


och hämtade hem trollet till sitt näste

i den svarta natten


i bakgrunden hördes Herr Nilsson öppna sina vener av svart svartsjuka,


liten apa förgången, förflyktigad,


blott en späd apkropp kunde skönjas bland det dunkla silverskuggorna av pärlemor och rosa nyanser

och allt var över

så över