Konung David var psalmisten
i en långt förgången tid.
Jag är nu, som dagens kristen,
kvar i samma levnads strid.
Samma känslor mig bebor,
som de David vederfor.

Samma tankar mig besitter
som kung Salomo en gång.
Ömsom kval och fågelkvitter
blandas ännu i vår sång.
Vi är människor vi två,
om än tiden rullat på.

Dagens psaltare och lyra
har måhända annan ton,
andra uttryck, annan yra,
annan tankekonstruktion.
Samma villkor har vi kvar,
vi som är och ni som var.

Inför Gud är alla lika,
Kungar, tiggare och jag,
ytans fattiga och rika
är i grunden samma slag.
Genom livets orostid
söker alla hjärtats frid.

Gud är den som alla enar
och i tiders kval och kvalm
ger oss ordens ädelstenar
liksom strån från krubbans halm.
David skall och Salomo
alltid i vår lovsång bo!