Du ser, kanske alla,
en jag som rör mig 
dit jag ska
dit,
där jag borde vara
och där hamnar jag.

Jag vet så mycket mer
än dig, kanske alla,
om var jag innerst 
inne är.

Sveda som läkt
med eller utan ärr
är en kostym av
verklighet som 
tänjer sig oändligt.
Jag är där ibland 
för att man måste. 

Jag är någon, annanstans 
understundom och jag har
skymtat likheter med dig,
kanske alla.
Jag är där för att det behövs
och för att svaren radar upp 
sig inför människan, jag.