Eldens kattögon vrider sig på härden
blundar och blinkar.
Förhäxad söker jag lågornas blick.

Vi pulsar knädjupt i snökallt liv
och eldvarm kärlek.
Den långa vandringen
piskar våra fotsulor.
Vi tinar våra fötter av is
ser dem smälta och rinna
och måla mönster på golvet.

Jag böjer mig fram mot elden
hör hesa röster och märkliga ord
mumlande ur hettan nära mitt ansikte.

Vem är det som skrattar i elden
med bakåtlutat huvud
och blottade bröst?
Vem är det som sjunger
sin väsande sång
med håret ringlade
i eldröda flöden?

Allt som är hedniskt i mig.