Jag går in ett annat skede där skuggorna avbildar sig direkt på skärmen. De svarta bokstäverna tar över handen och även om pennan i denna tid är förkastad, framstår fantomsmärtorna som allt mer verkliga. Jag vet att våren väntar. Jag ser dess förtecken i notbladen, solen och de höjda blickarna. Men jag vet också att tiden för återhämtning vid en infektion räknas i månader. Fjädrarna från en död fågel i snön och avtryck av tassar. Gud avsatte den sjunde dagen åt vila men lät ändå världen gå sin stilla gång. Överfallsvåldtäkter, ärekränkningar och ständigt nya åtalspunkter serveras på frukostbrickan. Jag tror det är något mer än hennes mun. Konsonanter kan inte enbart bilda ord. Vokalers klang skapar utan avspärrningar. Att sitta vid ett skrivbord kan vara outhärdligt. Att resa sig, att gå, att växa i skrevorna på en solig stenhäll. Sömndrucken men redo. Det får bli mina sista ord.