i mitt bröst i mitt hjärta

finns en stor knut

en klumb

som för varje dag 

växer 

blir större och större

ensamheten tär på mig

det känns ibland

ja nästan varje dag

att nu orkar jag inte längre

så går några timmar

jag har tagit en promenad

försökt lagt det som tynger mig

bort ifrån tankar och oro

det känns bra en stund

så är den där

klumpen

så är knuten där

drar åt

så det gör så ont 

så ont

mörkret inom mig 

blir mörkare och mörkare

från mörker till ljus

försöker jag slå bort alla tankar

och minnen

det är svårt

ibland går det

när jag tänker på mina barnbarn

när dom var små

så fulla av liv och upptäckter

det är längesedan jag träffat dem 

det är likadant med mina barn

jag ser dem utanför min

altandörr

en gång i veckan

det är när det måste handlas

åt mig

jag känner

att nu måstr jag gå ut en stund

få frisk luft

och rensa tankarna

anits 9 februari 2021