För att förstå tidsandan är det nödvändigt att hålla i minnet att jag befann mig mitt emellan den gryende sexuella frigörelsen och den tystnadskultur som tidigare till stor del rådde i Sverige. Den anda som jag kallar "tala med dina barn om allt" hade knappt börjat skymta i horisonten. Jag minns särskilt några tillfällen som berörde mig illa. När jag som vanligt tog en relativt sen promenad längs Hammarbyviken hörde jag ett lätt flåsande upphetsat ljud närma sig bakifrån i nästa ögonblick kände jag en hand treva mig mellan benen med avsikten att komma åt mitt könsorgan. Jag reagerade blixtsnabbt och lade på som man säger på en rem. Att lägga på en rem var åtminstone då ett vanligt och vardagligt uttryck för att verkligen skynda sig på. Antagligen kände han att han var ute i olagliga ärenden ty han brydde sin inte om att förfölja mig särskilt effektivt som vanligt räddade mig snabba reflexer och en snabb uppfattningsförmåga mig ur en hotfull situation.
Vid det andra tillfället hade en vuxen manlig person lagt sig i ett slags bakhåll vid slutet av den gång som fanns vid och under skatteskrapan. Då blev jag riktigt rädd. Fort som fan sprang jag och när jag kastade en blick bakåt såg jag hans stela blick. Det är att överdriva att jag drömmer mardrömmar om detta men jag kommer ihåg blicken ännu 55-år senare och jag tror definitivt INTE på teorin om förträngda obehagliga minnen. obehaget sitter som en spik i mig.
Detta var del två fortsättning skall följa.