”My god, it's full of stars!”
Inkonsekvensen
är att förvänta sig stabilitet, konsekvens,
identitet
i personen mittemot
Vi är så förlorade
i de ändlösa stjärnrymderna
inom oss
Så är de imaginära sociala sammanhangen
uppställda,
tomhet mot tomhet,
den enes stjärnrymd mot den andres
och förlorad är varje
av andra
såsom genuint stabil entitet
betraktad tomhet
i sin egen
intergalaktiska försvunnenhet,
uppskalad till allt, nerskalad till inget
Nuets svindlande illusioner
brusar tinnitusiskt
i snäckorna
på världshavens stränder
Gårdagarna vindlar sina remsor
om våra huvuden,
intoxikerade
av kostbara försvunnenheter,
tunna som atomlagersgrafen,
långsträckta som silvertärnornas
planetpendel
Dofterna av baldersbrå
och tjärade träbåtar
lindrar avstånden
Av misstag
spolar jag ner nittionio ansikten
medan andra cirkulerar
omkring mina tankar
som hungriga vargar
runt lägerplatsens yttre
perimeter
Det sista som hörs
är applådåskorna