Jag flackade med blicken likt en låga i vinden
Lika flyktig som höstfåglarna
De stannar inte när det blir stormigt
När fick jag luft under vingarna?
Vad bär mig?
Är det mitt räddhågsna hjärta?
Som bultar 500 slag i minuten
Det bultar på
Det bultar på dörren
Det är du, som väntar på att få komma in

Blommorna på köksbordet har tappat sina blad
De ligger utspridda och ledsna runt vasen
Än är de mjuka mellan dina fingrar
När blev mina känslor lika buketten du plockade?
Vissnade allting när du inte såg på?
Gav du inte mig vatten?
Törstig som jag var
Sög jag i mig allt
Lämnade dig dränerad och tom, men full av frågor

Ett spel om pengar, där du satsade högre än vad du hade råd med
Blåst på insatsen, förfalskade kort
Det är inte ditt fel
Hur skulle du veta att jag är en bluff?
Vem kunde läsa mitt poker face?
Dolde jag mitt missbruk för mig själv?
Inkassobreven lägger sig på hög i hallen
Oöppnade och långt efter betaldatum
Jag har skuldsatt mina egna känslor

Avbetalningsplanen är lång och utdragen,
vissa skulder kommer aldrig kunna betalas
Men här är jag och försöker försonas
Försonas med alla fuckboys vars trauma skapades
Av en kärlekstörstande själ
Dock - vem vore jag att ta åt mig all ära?
Samhället och dess romantiska dramakomedier
Kvinnan ger upp sig sitt allt, sin karriär, går inte på planet
”Det är ju du, det har alltid varit du”
För en man som tjänar 40% mer, i både pengar och känslor

Nej, inte går det att försonas med
Vad bär mig?
Är det mitt räddhågsna hjärta?
Nej, det är mitt mod
som bultar 1000 slag i minuten
Det bultar på
Det bultar på dörren
Det är jag, som väntar på att få komma hem